Vi fortsätter vara enormt enspåriga - kanske till och med förutsägbara. Jakob har länge volleyboll-nördat med Axel, det är allmänt känt. Men nu är Ingrid inne på andra säsongen som tränare för ett gäng unga killar vilket hon gör med bravur, utöver att hon dominerar högerspelet i damernas division 2. Ingrids träningsgrupp ökar hela tiden och de utvecklas starkt. Linköpings ljusa volleybollframtid ligger förmodligen framåt även på killsidan. På tjejsidan är det absolut så - inga tveksamheter - för där har den forna SM-Guldmedaljören (Sara) gått all-in med småknattarna (nåja - 11 år gamla) med Cajsa i spetsen. Prestationerna är som bekant inte viktigast i ungdomsvolleyboll - därför glädjs vi åt mängden barn och den riktigt trevliga stämningen som finns i hallarna.

Familjen flyttade för två år sedan närmare stan och är mer än glada med placeringen av bostad i relation till Linköpings alltför få idrottshallar. Men det är underbart kul att komma ner på alla matcher - de som vi spelar såväl som de vi inte är engagerade i. Vi är vaktmästeri och hanterar nycklar och huserar ledarmöten. Allt i en härlig smältdegel. Vi är supernöjda.

Allt detta är framgångar så gott som några. Ingrids lag gjorde debut i U16 och Sara och Cajsa i Mikasa challenge med riktigt fina prestationer. Men kanske mest notabelt… Mikasa Challenge fick krönas med en viktoria efter det att Axel spelat turneringen sedan många många år. När det äntligen var dags att få spela den svåraste klassen kunde vi inte annat än jubla när Linköpingslaget kunde lyfta bucklan och kan numera titulera sig bäst i Sverige i Mikasa challenge. Veckan före hade dom landat en fin silvermedalj i U16 mot samma lag dom sedan slog i Mikasa. Våren var intensiv och fortsatte med ett intensivt turnerande och även U18 och JSM spelades med fina resultat som ger smak för framtiden. Individuellt kröntes Axels lycka med att få spela i U17-landslaget i Danmark på en nordeuropaturnering. Eftersom uttagningslägret bara hade gett honom signalen att den slutliga uttagningen skulle komma per epost i september så tror vi aldrig en 15-åring kollat sin mejl så många gånger som Axel gjorde fram till dess att beskedet kom den sista dagen i månaden. En fin andraplats i landslagsdebuten efter förlust mot Danmark i finalen gav mersmak och en rejäl skjuts i motivationen.

I början av året tog nörderiet sig till sin största flopp och nederlag när vi skulle åka på Championsleague i Polen med det två bästa lagen för året. Axel och Jakob lyckades dock inte åka då resa, hälsa och Covid ställde till det med utmaningar i sista stund (vi hade premiumplatser som vi fick kolla på i TV istället). Sist men inte minst lyckades vi dock i vår totala lycka när vi fick se det svenska landslaget kvala in i Golden league i ett fullsatt Lunds sporthall. Systrarna Haak och övriga tjejer bjöd upp till stor föreställning.

Vi är fantastisk glada för vårt återfunna nörderi. Det är en balsam för själen att ge barn något meningsfullt att engagera sig i på fritiden. Sommar och sol och beachvolley i Tylösand med många gamla och nya bekantskaper och vinter och slask inomhus med massa kids och trevlig barn, föräldrar och motståndare. A way of living.

FORTSÄTT LÄS =>